Lyckan i att få skapa tillsammans
I slutet av januari hade jag den stora äran att få gästa med min senaste singel på två olika workshops på Yogansa i Stockholm. Jag medverkade dels på Saras von Posts "Shamanic Flow Workshop" samt på en kakao-ceremoni som hon höll tillsammans med Nicolas Xuan Vinter. Två otroligt fina sammankomster med djupt läkande processer och varm gemenskap. Det är verkligen något av det mest meningsfulla som finns, att få gå samman och skapa något där alla bidrar med sina respektive förmågor och jag är så tacksam för att jag fick vara med just denna kväll.
Sagan om mig och Sara känns speciell och vår relation har byggts på trådar som går många år tillbaka, säkerligen flera liv också - för den som är öppen att tro på sådant. Innan vi kände varandra sa människor till oss att vi borde ta kontakt med varandra, för att de helt enkelt tyckte att vi påminde så mycket om varandra, i vårt sätt att drömma, prata och vara.
Vi studerade just då på samma musikalutbildning på Balettakademien i Göteborg men det blev aldrig av att vi fick chansen att lära känna varandra eftersom Sara valde att sluta skolan och följa sitt hjärta till Australien. Ett land som jag många år senare bestämde mig för att åka till, till största del inspirerad av henne och som också kom att förändra mig själv och mitt liv fundamentalt.
Hur som helst, någonstans mellan hennes och min Australienresa bestämde vi oss för att åka till Fuerteventura tillsammans, detta efter att endast ha haft sporadisk kontakt som besläktade "främlingar" via Facebook. Behöver jag säga att det var ett genialiskt beslut? Lära-känna-processen blev minimal, själarna kändes redan sammanflätade på så många sätt och jag visste att jag hade fått en syster för livet. Sedan dess (detta var 2014) har det ibland gått väldigt lång tid mellan att vi setts och hörts men varje gång jag möter henne har det utan att överdriva känts som att komma hem till mig själv. Hennes bus, glädje och strålande själ är något utöver det vanliga och jag tror med största sannolikhet att alla som träffat henne känner likadant.
I somras blev det så dags igen...något drog i mig och fick mig att höra av mig till Sara för att se om jag kunde gästa på Shawakes Midsommarretreat. Shawake är förresten ett otroligt vackert ställe i Österbybruk där Sara och hennes man Garbriel både lever och skapar fantastiska sammankomster och retreats av olika slag. Åk dit!! Och vips, så satt vi där och skrattade igen med varsin Pina Colada (och jag som trodde att hon bara levde på vetegräs...! ) som om ingen tid alls hade passerat.
"A whisper in the forest"
Något säger mig att det här bara är början. Jag hoppas det i alla fall. För den här fjärilen verkar
fladdra in och ur i mitt liv vid precis rätt tillfällen och för med sig så mycket vackert. Spelningen i Stockholm ledde nämligen till en annan väldigt fin grej. Men det, tar vi i nästa inlägg.
Bjuder på lite fina Fuerte-minnen så länge.